Livet är skört

Den 13 juni 2013 fick min kära mamma en stroke. Det var den jobbigaste dagen i mitt liv!

Jag försöktevara stark och inte visa för mina småsystrar att jag var ledsen. Men jag var jätte orolig. Mamma kom in till akuten snabbt och hon svarade bra på behandlingen.Jag och min andra syster var hemma hos mamma för att ta hand om våra småsystrar medan mammas sambo var på sjukhuset. Jag sov med lillflickan som då var 10 månadet och mammas sambo sov med 3-åringen. Jag sov inte so bra alls. Jag låg bara och tänkte på mamma. Jag visste ju att hon hade det bra på sjukhuset men tankarna gick runt i huvudet. "Tänk om mamma dör"....Det är så mycket som man just då tänkte att man hade velat säga. "Ska jag leva nu ett liv utan mamma=" " hur ska jag klara mig utan min kära mamma=" Det var en massa frågor och tankar som snurrade runt och jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag kunde inte gråta för att jag hade lillflickan brevid mig. Jag ville inte väcka henne. Hon hade fever,hosta,krärkningar och en liten förkylning. Jag tänkte just då att jag måste vara stark och tro på hoppet att mamma kommer att bli bra" Det måste hon!!!

 

 På fredagen då jag låg ensam i soffan hos mamma så kom alla tårar...Då  kom alla känslor som jag hade dolt inom mig.

Innan hade jag varit tvungen att vara stark inför småflickorna. Jag pratade med mamma innan jag somnade men det var bara en känsla som var tvungen att komma ut. Oftast tänker människan att " Det händer aldrig mig" men jag tänkte tvärtom.Det kan hända alla människor när man minst förväntar sig det. Usch det var en hemsk upplevelse som jag hoppas ni slipper uppleva.

Mamma är nu utskriven men tar blodprov varje vecka och de har upptäckt att hon har ett hål i hjärtat som  då ggjorde att blodproppen vandrade upp till lillhjärnan. Hon har en skada på lillhjärnan och det påverkar hennes minne och balans.

Jag pausade min praktik till någon gång i augusti. De första 4 veckorna bodde jag hos mamma och hennes sambo för att hjälpa till med att ta hand om småsystrarna och bara underlätta vardagen för mamma. Jag har nu kommit hem till min lägenhet men jag finns här när de behöber mig. Jag bor ju så nära.

 

Det här är bara en kort sammanfattning på vad som har hänt och hur det ligger till här just nu. Det är också skälet till varför jag inte har bloggat

 

Jag älskar dig Mamma och jag hoppas och ber att du kommer att må bra och leva många många år till tillsammans med mig och mina syskon!!!! Puss och kram!

 

(Jag känner att nu när jag skriver om detta att alla känslor kommer tillbaka och jag får tårar i ögonen och en klump i halsen. Kändns i alla fall bra att få skriva av sig lite.).

 

Ta hand om era nära och kära för livet är skört och det kan förändras på nolltid.