Överhettad dator?

Nu tror jag min dator sjunger på sin sista refräng. Förra veckan stängdes min dator av flera gånger på kort tid.Då har den varit brännhet.jag tror  den blir överhetad och stängs av.idag har den stängs av några gånger och jag blir tokig.Man blir ju inte direkt varnad att den ska stängas av. Suck….jag har inte räcknat med att köpa en ny dator men datorn är ju min bäste vän haha. Aja….nu vet ni ialla fall vad som händer här hos mig.Om jag inte har uppdaterat på ett tag så är det nog för min dator som inte orkar leve mer.
Ha det bra!

Blodprovsresultat

I onsdags ringde jag till min läkare för att få blodprovresultatet. Det visade att de var bra….Min första tanke var skönt! Men samtidigt hade jag nästan hoppats på att det var något fel.Självklart ska man vara glad att sina blodprov är bra men jag hade nog önskat det var något som man kunde göra något åt.Men jag vet ju att min IBS inte går att medicinera. Hon hade pratat med Ersta sjukhus och de sa att jag har ju redan gjort en tarmundersökning så det finns inte så mycket att göra. Min läkare frågad ifall jag hade träffat en psykolog ännu? Jag svarade att jag inte har fått någon kallelse än.Hon sa att de borde höra av sig denna vecka. Ja och det stämde .I torsdags fick jag ett brev i brevlådan…ett tjockt uvert. I kuvertet är det en liten bunt med papper.Första pappret står det att jag måste fylla i en massa papper.Det är en massa frågor som jag måste svara på.Frågor om min hälsaVissa frågor var väldigt konstiga …hehe men jag svarade ärligt på alla.Min mamma hjälpte mig att fylla i dem.Efter jag har skickat tillbaka kuvertet så kommer de att kalla mig. Skönt att det gic snabbt.jag trodde det skulle ta veckor innan de kontaktade mig. Nu väntar jag bara på att få en tid så får vi se vad som händer.

Varit hos läkaren

Idag var jag hos läkarn här nere på vårdcentralen.Jag ringde i fredags och bad om att få en tid så snart som möjligt.I fredags var jag ledsen över min förbannade mage som aldrig vill ge med sig. Jag berättade för läkarn om min mage och min tarmsjukdom IBS.Hon svarade  precis så som jag alltid har fått till svars ”Det finns inget att göra åt IBS”.Men jag kände att nu går jag inte härifrån utan att  fått den hjälp jag behöver.Hon tittade på sin dataskärm och slår upp IBS och hon säger att ” Vi måste ta några blodprov och se hur IBSen ser ut” jaha tänkte jag.jag gör vad som helst.Hon ställde lite kompliterande frågor som: Om jag har ätit ute? Där svarade jag att jag inte har ätit på restaurant eller något liknande på över ett år. ” Har du gått ner i vikt?” Min familj ,släkt och vänner säger att jag har gjort det men jag har inte märkt det själv. Hon frågade också hur länge jag har varit sjuk? 6 och ett halvt år men sen i november har det varit som sämst. Hon tyckte att det lät oroväckande att jag har varit så sjuk så länge. Hon ville ta dessa blodprov och sedan ringa Ersta sjukhus där jag gjorde tarm - undersökningen och fic min diagnos.Hon vill samråda med dem vad som  behövs göra.Jag sa till henne att jag gärna vill prata med någon, t.ex en  psykolog. Jag tror att det kanske skulle hjälpa mig om jag fick prata med någon.Det har ju gått så långt med min mage att jag känner att jag inte klarar av  det själv. Det har ju blivit en ond cirkel och det är den jag måste ta mig ur. Det tyckte hon var en bra idè.Hon skulle skicka en remiss till en psykolog och de kommer att kalla mig . Till dess vill hon  se hur blodproven ser ut och samråda med Ersta och sedan sätta i en behandling om det finns någon. Det kändes jätte bra när jag gick därifrån. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få nogon hjälp.Jag tänker inte ge mig förrän jag har blivit någorlunda frisk i magen.

IBS

har tidigare berättat om min mage! Att jag har en tarmsjukdom som heter IBS.Det menas att min tarm är inflamerad.När jag blir orolig, nervös eller stressad känner min tarm av detta och börjar krångla. I mitt fall får jag symptonen  smärtor i magen, uppblåshet, illamående och diareer. Det finns tyvärr inget botemedel för det utan vad min mag-läkare sa som tips och råd var att Äta,sova och motionera regelbundet.

Jag har haft den här tarmsjukdomen i 6 och ett halvt år nu. Det tar jävligt mycket på psyket. Då kanske ni undrar på vilket sätt dpå? Jo,,när man har haft  dessa besvär i så många år så tär det på en.I början kunde jag ”ignorera”  mina sympton,genom att jaja…jag har lite magknip men det går över.Men ju längre tiden gick så gick det inte att ”ignorera”…..det blev för jobbigt. Magkniporna blev allt oftare och gjorde mer ont. Jag gjorde allt jag skulle i alla fall som t:ex handla,plugga,jobba m.m.Men vissa gånger hände det att jag var tvungen och springa på toaletten….Då vill man bara vara hemma på sin toalett. Hjärnan kommer ju ihåg DEM  gånger jag har varit tvungen och springa på toaletten  på offentliga toaletter. Och  det gör det mycket värre då.Det blir en ondcirkel.Jag tänker då nej jag vill inte åka till ett centrum för om jag måste på toa.Det är inte bara vistelsen  i centrum, affärer eller ute bara som är jobbigt.Det är också på vägen dit som tar påm ig.Jag tänker bara nu på hur lång tid det tar  att åka till ett visst ställe och att jag har tillgång till toalett. Alla dessa tankar tar så mycket tid och energi från mig att det blir psykiskt . Och till slut blir det ett psykisk påfrestande att göra saker.Jag tycker om att    umgås med vänner.Men det har funnits gånger jag har tackat nej för att kroppen och psyket inte orkar att kämpa emot dessa  negativa  tankar. Då har det varit att åka till centrum,åka in till stan o.s.v.Men däremot har jag kunnat åka hem till en kompis och umgåtts. För er som inte har dessa problem kommer nog inte att förstå detta. Det enda jag kan säga är att det är som att ha maginfluensa året om.Vissa dagar är bättre än andra men symptonen är dem samma.  Jag säger inte alltid hur jag känner mig eller hur jag mår just då.Därför tror många att jag mår bra i magen.Jag vill inte vara tjatig och därför väljer jag att vara tyst och säger att jag mår bra.Men det gör jag inte.Jag är nog rätt så bra på att dölja det ,men känslorna kommer ikapp en till slut. Och med det menar jag att då har jag varit jätte ledsen och känner mig jätte låg.Jag försöker alltid visa mig stark och vill så gärna  men då kommer alla känslor upp på ytan och då kan jag inte motstå mina tårar.Det är tur man har sin familj i närheten som kan finnas där för en. Men man känner sig i alla fall rätt så ensam med sina magproblem. Jag vet att det finns andra som också har mag problem men det är ingen som jag känner.

Ni får gärna fråga om det är något ni undrar över.Jag är öppen och svarar gärna på era frågor!

Välkommen till min nya blogg

Hej!

Jag har flyttat min blogg till blogspot.Jag kommer att lägga upp gamla inlägg så att ni hänger med på vad som pågår i mitt liv just nu. Vill ni veta mer om mig, mina händelser och funderingar får ni jätte gärna gå in på mmin gamla blogg på: www.marieangela.blogg.se för att läsa mer!