Idag var jag hos läkarn här nere på vårdcentralen.Jag ringde i fredags och bad om att få en tid så snart som möjligt.I fredags var jag ledsen över min förbannade mage som aldrig vill ge med sig. Jag berättade för läkarn om min mage och min tarmsjukdom IBS.Hon svarade precis så som jag alltid har fått till svars ”Det finns inget att göra åt IBS”.Men jag kände att nu går jag inte härifrån utan att fått den hjälp jag behöver.Hon tittade på sin dataskärm och slår upp IBS och hon säger att ” Vi måste ta några blodprov och se hur IBSen ser ut” jaha tänkte jag.jag gör vad som helst.Hon ställde lite kompliterande frågor som: Om jag har ätit ute? Där svarade jag att jag inte har ätit på restaurant eller något liknande på över ett år. ” Har du gått ner i vikt?” Min familj ,släkt och vänner säger att jag har gjort det men jag har inte märkt det själv. Hon frågade också hur länge jag har varit sjuk? 6 och ett halvt år men sen i november har det varit som sämst. Hon tyckte att det lät oroväckande att jag har varit så sjuk så länge. Hon ville ta dessa blodprov och sedan ringa Ersta sjukhus där jag gjorde tarm - undersökningen och fic min diagnos.Hon vill samråda med dem vad som behövs göra.Jag sa till henne att jag gärna vill prata med någon, t.ex en psykolog. Jag tror att det kanske skulle hjälpa mig om jag fick prata med någon.Det har ju gått så långt med min mage att jag känner att jag inte klarar av det själv. Det har ju blivit en ond cirkel och det är den jag måste ta mig ur. Det tyckte hon var en bra idè.Hon skulle skicka en remiss till en psykolog och de kommer att kalla mig . Till dess vill hon se hur blodproven ser ut och samråda med Ersta och sedan sätta i en behandling om det finns någon. Det kändes jätte bra när jag gick därifrån. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få nogon hjälp.Jag tänker inte ge mig förrän jag har blivit någorlunda frisk i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar